När vattnet går kan det kännas väldigt olika. För vissa kommer en tydlig skvätt eller en större mängd varm vätska på en gång. För andra sipprar fostervattnet långsamt, ungefär som en flytning som fortsätter trots att man torkar sig. Det kan vara odramatiskt och lätt att missa, särskilt om du väntar dig en tydlig känsla följd av kraftiga värkar. Vattnet kan gå innan värkarna börjar, under pågående värkar eller senare under förlossningen.
Så kan det kännas när fostervattnet kommer
En del beskriver ett litet knäpp eller ett svagt tryck strax innan vätskan kommer, men många känner inget särskilt. Plötsligt är trosorna eller lakanet vått. Vätskan kan fortsätta rinna när du reser dig, går eller ändrar ställning, eftersom barnets huvud och kropp påverkar hur fostervattnet passerar. När du är höggravid sitter barnet dessutom lågt, vilket gör att mängden kan variera från stund till stund.
Vid en långsam vattenavgång kan känslan vara mer osäker. Du kanske märker att det blir vått flera gånger under en kort period utan att du kan hålla emot. Fostervatten är vanligen tunt och ljust, ibland med en svagt rosa ton. Det kan också finnas lite slem i vätskan. Färg och mängd kan dock variera, så försök inte bedöma situationen enbart utifrån hur vätskan ser ut.
Det gör normalt inte ont när hinnorna brister. Smärtan som många förknippar med att vattnet går kommer i stället från värkarna, om de redan har börjat eller kommer senare. Du kan därför känna dig helt som vanligt samtidigt som vätskan rinner. Skillnaden mellan förvärkar och förlossningsvärkar blir ofta tydligare under timmarna som följer.
Fostervatten urin eller flytningar
Mot slutet av graviditeten är rikliga flytningar vanliga, och trycket mot urinblåsan kan göra att lite urin läcker. Därför är det fullt förståeligt om du inte genast vet vad som har hänt. Fostervatten brukar vara mer vattnigt än flytningar och kan fortsätta läcka. Urin har ofta en tydligare lukt, men lukten är inte ett säkert sätt att avgöra saken.
Sätt gärna en binda i trosorna och notera när vätskan började komma, hur mycket det verkar vara och vilken färg den har. Använd inte tampong. Om bindan blir våt igen eller om vätskan fortsätter att sippra kan det tyda på att vattnet har gått. Förlossningsavdelningen behöver ändå hjälpa dig att bedöma situationen.
Slemproppen är något annat än att vattnet går. Den kan vara seg, genomskinlig, gulaktig eller innehålla lite blod. Den kan lossna i delar och betyder inte alltid att förlossningen startar direkt. Fostervatten är mer rinnande och svårt att kontrollera med bäckenbottenmusklerna.
När du ska kontakta förlossningen
Ring förlossningsavdelningen när du tror att vattnet har gått, även om du inte har värkar och mår bra. Personalen kan fråga när vätskan började komma, vilken färg den har, om barnet rör sig som vanligt, vilken graviditetsvecka du är i och om du har regelbundna värkar. Därefter ger de råd utifrån din situation. Följ alltid beskedet från din barnmorska eller förlossningsavdelning, eftersom rutiner och individuella behov kan skilja sig åt.
Sök vård direkt om vätskan är grön eller brun, om du blöder, får feber, har stark och ihållande smärta eller upplever att barnet rör sig mindre än vanligt. Detsamma gäller om du misstänker vattenavgång före graviditetsvecka 37. Vid kraftig blödning eller ett akut försämrat tillstånd ska du ringa 112.
Medan du väntar på besked kan du ta det lugnt och ha telefon, legitimation och förlossningsväska nära till hands. Den som har hunnit förbereda sig inför förlossningen slipper leta efter saker just då. Vattenavgången innebär inte alltid att barnet kommer omedelbart. För en partner kan det viktigaste vara att behålla lugnet, hjälpa till att notera tid och färg samt ringa förlossningen tillsammans med den gravida.
Det är också naturligt att tankarna snabbt flyttar sig till tiden efteråt. Kroppen kan kännas öm, svullen och främmande de första dagarna, och produkter för tiden efter förlossningen är värda en tanke redan innan du åker in.